Loreen vann - svenskarna betalar priset

Loreen blev historisk när hon under lördagskvällen vann Eurovision Song Contest. Nu flyttas tävlingen till Sverige och du får betala. Hade det kunnat lösas på andra sätt?

Vill du hellre lyssna på artikeln? Som månadsgivare hittar du längst ner texten inläst av mig.

Loreen vann Eurovision Song Contest. (Foto: Wikipedia / Jonatan Svensson Glad // CC-BY-SA 3.0

Loreen skrev i går historia när hon med låten Tattoo blev den första kvinnan att vinna Eurovision Song Contest två gånger. Med vinsten gick också Sverige upp på en förstaplats tillsammans med Irland om att ha tagit hem flest segrar.

Sverige och Loreen vann genom att få höga poäng från jurygrupperna, ett gäng människor som tillsatts för att man anser att vanliga människor inte förstår musik tillräckligt bra för att på egen hand kunna avgöra ett så viktigt beslut som vilken låt som egentligen är bäst.

Det här har fått den norska supporterorganisationen Eurovision Norway att ifrågasätta jurysystemet. De tycker att Eurovisionsupportrarna borde släppas in i jurygrupperna. På sociala medier höjs röster för att jurygrupperna helt ska avskaffas.

Fenomenet Eurovision Song Contest

Musik förenar och berör. Det är ett starkt vapen för regimer som vill styra sin befolkning men också för rörelser som vill växa och vinna inflytande. För många människor i Sverige och Europa är Eurovision Song Contest (vilket av någon anledning är det officiella namnet i Sverige, ett land där man inbillar sig att ord på engelska, gärna med en tuff amerikansk accent, är mycket häftigare än ord på svenska) årets tv-höjdpunkt. Minnen från en barndom då tv spelade en mycket större roll än idag kombinerat med ett småtrevligt format med både underhållning och lite spänning och enorm marknadsföring bidrar.

Själv har jag glatts åt att inte ha hängt med alls. Jag visste att Loreen vunnit den svenska finalen men hade missat att den europeiska finalen skulle äga rum i går. Det är i sig inget ställningstagande. Somliga år har jag tittat på det. Allt som oftast har jag konstaterat att de flesta bidragen inte varit i min smak men det är ändå något medryckande i röstningsmomenten. Sedan är det något osmakligt över de ständiga politiska inslagen. Det trummas ut att tävlingen och bidragen ska vara opolitiska, men som politiskt räknas bara partipolitik och idéer som ses som politiskt obekväma av vänsterlobbyn. Sålunda viftas det hejdlöst med den i högsta grad politiska Pride-rörelsens flaggor, för att ta ett tydligt exempel. Detta motiveras med att Pride-rörelsens alla politiska krav inte handlar om politik utan mänskliga rättigheter, och mänskliga rättigheter är något annat än politik.

Ge folk vad folk vill ha

Men även om jag missade att finalen ägde rum och på rak arm inte kan komma på hur Loreens låt låter och inte heller hört något annat bidrag (vad jag vet) så går det naturligtvis inte att missa att Loreen vann. För media älskar nämligen den här musiktävlingen. Det spelar ingen roll om man besöker kvällstidningar eller morgontidningar. Loreen, Eurovision och de sura norrmännen toppar alla nyheter. Just nu spelar det ingen roll om det pågår gänguppgörelser, Putin gör nya uttalanden eller ens om någon sverigedemokrat skriver något på Twitter som i vanliga fall skulle valsa runt i media som toppnyhet. Media prioriterar Loreen under den outtalade parollen ”Ge folk vad folk vill ha”.

På så sätt kan man rulla ut nyheter om att finländarna är dåliga förlorare, att Loreen blev historisk eller om något vi inte fick se i sändningen. Det är enkel journalistik och man kan sätta vilken lallare som helst på att skriva nyhetsartiklar om musiktävlingen. Men troligen vill folk ha detta.

Jag vill inte stå som 70-talets proggrörelse och totalförkasta tävlingen. Även om det kanske låg en del i deras kritik mot masskultur så behöver människor den här typen av förströelse. Vi människor behöver förströelse. Somliga av oss kan slå ihjäl timmar genom att spela spel, andra kollar på roliga klipp på Youtube eller kriminalserier. Det finns tvivelsutan sämre sätt att låta underhålla sig än att kolla på en glättig musiktävling, det finns bättre också.

Nu får du betala kalaset

I och med segern ska Sverige arrangera nästa år. När Sverige stod som värd 2016 ska det ha kostat 125 miljoner kronor. Svt får betala kalaset. Så man kan säga att Loreen vann men de svenska skattebetalarna förlorade.

För även om människor behöver förströelse är det väldigt tveksamt att det ska vara en skattefråga. Det svenska folket har utsatts för många hårda prövningar de senaste åren. Det har varit ett stenhårt skattetryck för att finansiera en den ofantliga sektorn och skenande el- och bränslepriser vilket varit en bidragande faktor till att matpriserna skenat iväg. Staten roffar åt sig kosing och varje gång det ifrågasätts mumlas det från politikerhåll om att vi har världens bästa skola och sjukvård, ett påstående som man tror på för att det upprepas konstant. Ibland höjs den retoriska frågan vad man kan spara in pengar på. Ja, Eurovision Song Contest är en sådan sak.

Visst, man har olika sätt att spara in några slantar. Exempelvis tillåter man sponsring. Det är ett sätt att sända reklam utan att få sända reklam. Tittarna bjuds på stillbildsreklam för stora företag. Bland huvudsponsorerna i år finns det kinesiska företaget TikTok, företaget med appen som den svenska försvarsmakten förbjuder sina anställda att ha på tjänstemobilerna eftersom man är oroliga för spionage. Här finns också likörmärket Baileys. Men oavsett om det blir dessa eller andra sponsorer när programmet sänds från Sverige så är intäkterna redan inräknade när kostnaderna presenteras.

Låt den som vill se betala

Min bestämda uppfattning är att ska Svt avsluta sin medverkan i tävlingen. Det innebär ingalunda att Sverige skulle upphöra med sin medverkan. Säkert skulle TV4 eller någon annan kommersiell kanal gärna sända tävlingen. I Eurovision Song Contest finns redan reklamavbrott i tablån. I Sverige brukar man få se annat då. Om tävlingen hade finansierats med reklam hade det kanske kunnat tvinga fram en och annan besparing. Vinstdrivande företag har ju den lilla egenheten att de vill gå med vinst, medan skattefinansierade företag inte har den pressen på sig. Men kanske hade tävlingen rent av blivit bättre.

Egentligen spelar det dock ingen roll. Jag är väldigt tveksam till att staten ska ta befolkningens pengar för att sända förströelse och underhållning. Det finns många andra som gör det och som dessutom gör det bättre.

För en liten tid sedan meddelades att Svt slutar sända programmet Bäst i test. De brittiska formatägarna krävde plötsligt mycket högre belopp för rättigheterna och Svt släppte det därmed. Programmet produceras av Baluba, startat och tidigare ägt av Peter Settman men numera ägt av den globala RTL-gruppen som i sin tur ägs av medieföretaget Bertelsmann under ledning av Thomas Rabe vars nationalitet av Wikipedia beskrivs som tysk-israelisk-amerikansk.

Även om Svt drar sig ur så kommer produktionsbolaget fortsätta att producera programmet. Babben Larsson och David Sundin fortsätter som programledare. Men det kommer att sändas av TV4. Det lär gå alldeles utmärkt. De som vill titta på programmet kan fortsätta med det, och de som inte vill titta på det slipper vara med och betala. Det hade fungerat utmärkt också med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest och en mängd andra program som Svt sänder.

Eurovision Song Contest är ingen demokratifråga

När Sveriges television blev skattefinansierat, efter att representanter för alla riksdagspartier föreslagit det, förklarade den miljöpartistiska kulturministern Alice Bah Kuhnke att Sveriges televisions utbud är så pass viktigt att även de som inte tittar på Public Service ska vara med och betala.

Eurovision Song Contest är alltså så viktigt att hårt ekonomiskt ansträngda hushåll måste betala för det. Bäst i test var också väldigt viktigt, men tydligen inte till vilket pris som helst. Faktum är också att många av de underhållningsprogram som Svt sänder skulle fungera lika bra med reklam. På spåret, Antikrundan, Drag race Sverige eller Mästarnas mästare hade kunnat sändas med reklam utan att samhället skulle rasa ihop. Även om Alice Bah Kuhnke kanske tror det så skulle inte demokratin implodera i vårt land om Doobidoo eller Komiker utan gränser bytte kanal. Och skulle exempelvis Invandrare för svenskar eller Svenska nyheter läggas ner helt så hade nog samhället överlevt det också.

Men även om många svenskar inte hade drabbats speciellt illa av dessa små förändringar så hade de mått väldigt bra av några kronor extra i plånboken.

Tidöpartierna lär inte få med sig Liberalerna på detta men exempelvis Sverigedemokraterna borde på allvar lyfta frågan om Svt:s finansiering och uppdrag. Det vore nyttigt och till skillnad från tvångsbeskattningen av Svt en välgärning för demokratin.