Skrattet som motståndshandling
Det är lätt att dras ner i mörka tankar när man följer svensk politik. Det vinner ingen på. Bättre är att skratta åt etablissemanget. Här förklaras hur och varför man bör skratta åt maktens vansinne.
Varje skämt är en liten revolution.
- George Orwell
Den som kan få andra att skratta måste tas på allvar. Det vet alla makthavare.
- Werner Finck
Jag vill mana alla i Sverige att inse allvaret.
-Ulf Kristersson
Att stå ut i samhällets förfall - Del 3
I förra delen om hur vi ska stå ut i samhällets förfall skrev jag om hur skogen ger mig kraft och energi och att det är min övertygelse att det fungerar på oss alla eftersom skogen finns i våra gener, i vår ande och själ. I den här delen ska jag lyfta skrattet och humorn som såväl vapen som överlevnadsstrategi.
Skratta åt eländet
Då och då får jag kritik mot mina filmer för att jag skojar om den vansinniga politik som förs i vårt land. Kritikerna menar att jag hånar dem som drabbas och beter mig allmänt okänsligt. Så är det verkligen inte. Tvärtom. Jag skrattar åt det som sker som en överlevnadsstrategi. För mig hade det inte fungerat att år ut och år in studera och ifrågasätta det som sker och vara gravallvarlig. Istället tittar jag på det utifrån och låtsas att jag inte tillhör dem som drabbas. Jag tänker på det hela som att jag tittar på en bisarr komedi istället för att stå ut.
Det man inte kan påverka bör man skratta åt
Det kan verka okänsligt eller konstigt. Men faktum är att jag i det stora hela inte kan påverka politiken. Jag har förmånen att kunna påverka enskilda människor men om jag varje dag skulle läsa om vansinniga politiska beslut, grymma brott och identitetsvänsterns upptåg inom institutionerna och inse hur liten makt jag har att påverka så skulle jag sannolikt ganska snart känna hopplöshet. Men faktum är att jag i princip aldrig känt att ”det är kört”. Jag har aldrig tappat tron på förändring eller gett upp. Delvis beror det på att jag inser att vi alla lever i våra bubblor.
Jag kan påverka min bubbla. Jag kan se till att jag lever på avstånd från de värsta platserna. Jag kan bestämma själv om jag vill se mångkultur varje dag när jag går ut. Jag inser att det kanske inte är så för alltid. Jag vet att det finns krafter som vill att det inte ska finnas en enda svensk plats på jorden. Men jag kan göra väldigt lite åt dessa strävanden. Jag kan försöka uppmärksamma vansinnet och förmå dem som orkar att lyssna att protestera men också att göra situationen bättre för sig själva och sina anhöriga. Men jag kan inte av egen kraft byta regering eller bestämma vad tidningarna skriver. Jag kan inte besluta om vilka lärare som anställs på skolorna och jag kan inte hindra att biblioteken satsar våra pengar på transpropaganda för barn. Jag kan väcka opinion, men inte skapa snabba förändringar.
Tänk på verkligheten som en absurd komedi
Så även om jag gör allt i min makt för att förändra och påverka så intalar jag mig själv att jag bara tittar på allt utifrån och som en film är vår verklighet en tämligen mörk komedi. Tänk statsministern som håller tal efter att en invandrare begått ett terrordåd i huvudstaden och utbrister att lösningen är öppnare gränser, underförstått att fler som terroristen kan komma in i Sverige, och mötas av jubel. Få filmskapare skulle dra det så långt då det vore för absurt.
Tänk en film om ett nystartat oppositionsparti som protesterar mot invandringen och lyfter dess konsekvenser men som varje dag accepterar fler invandrare. Det är ju nämligen exakt vad Sverigedemokraterna gör. De startades på 1980-talet och konstaterade att det redan då fanns för många främlingar. Därför ville de ompröva medborgarskap. Med tiden ändrades detta program så att man inte längre ville ompröva medborgarskap så således accepterar man hur Sverige ser ut idag. De som engagerade sig i Sverigedemokraterna år 2000 för att de var trötta på invandringens konsekvenser stöder idag ett parti som är okej med att en bra bit över två miljoner människor kommit hit sedan dess. Varje dag delas det ut nya medborgarskap som man är okej med. De beskrivs som de främsta invandringsmotståndarna men viker sig efter varje beslut. Hur skulle detta beskrivas i en komedi? Ett parti med hög svansföring som ändå backar från sina krav dagligen och konstant accepterar nya förändringar skulle man kunna garva gott åt i biosalongen. Så varför inte göra det här också?
Humor har alltid varit en motståndshandling
När makthavare tar sig själva på lite för stort allvar blir skrattet ett oerhört starkt vapen. Det har roat befolkningen lika mycket som det har hatats av makten. I Sovjetunionen kunde man få fängelse för ”antisovjetisk agitation” om man berättade roliga historier om landets politik. Men det fick inte vitsarna att upphöra. Det viskades och skrattades mellan husen. Även i Östtyskland var det straffbart att skoja om makten.
Claudia Rusch skriver i boken ”Honeckers kanderade äpple” om en tågresa:
”När jag äntligen hade ätit upp mitt äpple började jag berätta vitsar för polisen. Han skrattade. Alltså fortsatte jag. Först ett par oanständiga, och sedan, till mina medresenärers stora förtjusning, men till min mammas stora förskräckelse, Honecker-vitsar. Sådana som man brukade berätta hemma hos oss...
Halva vagnen kluckade redan av skratt, när min mamma plötsligt grep in och förklarade med sin allra vänaste stämma, ´så kära barn, jag vet inte var du har lärt dig sådana vitsar. Jag måste nog ha ett allvarligt samtal med din lärarinna. Men en sak vet jag, och det är att om du inte genast slutar kommer den snälle polisen att ta upp sitt block och sin penna, och skriva upp allting och sedan skicka det till Kamrat Honecker tillsammans med vår adress. Och det vill du väl inte, eller hur?´”
Det ville hon inte och slutade skämta inför polisen.
I boken “Sovjetunionens roliga historia” av David Cesarini och Claes Ericson har de samlat många exempel på folkets skämt som spreds i hemlighet. Boken visar hur humorn utvecklades med olika ledare och vittnar om hur man skämtade om ofta väldigt allvarliga saker. Humorn blev en slags ventil för att stå ut. Jag rycker ut några av skämten här:
En domare gick omkring på lunchrasten och skrattade belåtet för sig själv. När en kollega frågade vad som var så lustigt, svarade domaren glatt:
”Haha, jag fick just höra en underbar historia om kamrat Chrusjtjov.”
”Nå, låt höra!” svarade den nyfikne kollegan.
”Är du från vettet, jag dömde just en man till tre månaders fängelse för att han berättat den!”
Chrusjtjov håller sitt berömda tal där han redogör för Stalins brott. Då hörs en röst någonstans från de bakre bänkraderna.
”Och var höll du hus när allt det här hände? Varför reste du dig inte och protesterade?”
Tystnad.
”Vem sa det? Ställ dig omedelbart upp!” beordrar Chrusjtjov.
Ingen svarar och Chrusjtjov ser föraktfullt ut över den bakre raden, där fyra delegater hukar sig och skakar av rädsla.
”Där”, svarar Chrusjtjov och pekar på sina lättskrämda socialistiska bröder. ”Det var precis där jag höll hus.”
”Vad är en sovjetisk stråkkvartett?”
”Det är vad som återstår av en symfoniorkester efter en utlandsresa.”
Nu är det inte bara i de forna kommuniststaterna som humor bestraffas. I Sverige ser vi hur gatukonstnären Dan Park gång på gång har fängslats för sina satiriska iakttagelser av samtiden.
Vad är skratt?
Det jag har beskrivit är hur skrattet blir ett sätt att distansera sig från det som sker runtomkring. Men just att skratta har också mängder av positiva egenskaper. Ett uttjatat talesätt säger att ett gott skratt förlänger livet. Att talesätt blir uttjatade betyder dock inte sällan att det ligger en dos sanning i det. Skratt är bra för oss på många sätt.
Exakt vad som händer när man börjar skratta är svårt att sammanfatta kort och begripligt. Främst är det vänster hjärnhalva som aktiveras när vi skrattar. Dels är det en del som man tror används för att upptäcka missförhållanden. Källan till skratt är ofta just missförhållanden – att något oväntat eller ovanligt inträffar. Ursprungligen kan det alltså ha varit en försvarsmekanism, och det är precis så jag använder skrattet idag också.
Ett annat område som aktiveras är det som man tror står för förståelsen av den plötsligt förändrade meningens betydelse. Forskare har testat att med elektricitet stimulera ett annat område som man vet aktiveras när man skrattar vilket medförde att försökspersonerna började le. Ett fjärde område i hjärnan som aktiveras vid skratt finns i både höger och vänster hjärnhalva och är det dopamindrivna belöningssystemet som ger oss kickar när vi exempelvis lyssnar på bra musik eller tar droger.
Olika delar av hjärnan aktiveras under olika faser av skrattet. När man förstår ett skämt aktiveras en del medan en annan aktiveras under själva skrattfasen.
Skrattet gör oss friskare
På senare år har forskningen allt mer kommit att på allvar studera skrattets positiva inverkan. På barnsjukhus kommer exempelvis clowner in för att underhålla sjuka barn. Man har noterat att det kan påskynda läkningsprocessen. Vad ger då skrattet?
Skratt:
Lindrar stress genom att det minskar kroppens nivåer av stresshormon.
Ger bättre motion på flera sätt. Bland annat ökar lungkapaciteten genom att man andas in mycket syre och aktivt använder lungorna när man skrattar. Man aktiverar också flera inre organ som genom skrattet får motion som vi har nytta av i det dagliga livet. Magmuskler, bröst, skuldror, hals och ansiktsmuskler aktiveras när vi skrattar. Enligt den svenska författaren och immunologen Sanna Ehdin fördubblas hjärtfrekvensen på tio sekunder när man skrattar – mot tio minuter när man ror och energianvändningen ökar med 75 procent jämfört med vilostadium.
Stärker immunförsvaret genom att öka antalet antikroppar i blodet. Skrattet ger ett aktivare immunsystem.
Smärtlindring Enligt amerikansk forskning utsöndras endorfiner som ger kroppen smärtlindring. Enligt flera forskare ger skratt en högre smärttröskel som sitter i upp till två timmar.
Gör oss piggare och gladare genom ökad energitillförsel. Kort sagt: Skratt gör oss friskare!
Planera in dina skratt
Ett sätt att må bättre kan sålunda vara att planera in sina skrattstunder ifall man har svårt att spontant brista ut i skratt. Det finns ju exempelvis skratterapi där människor samlas i grupp och börjar låtsasskratta tillsammans. Även låtsasskrattet har positiva effekter men som regel utvecklas det ganska snart till riktiga skratt. Personligen skulle jag aldrig kunna känna mig bekväm med något sådant och skulle någon föreslå att jag skulle gå på det så hade jag motsträvigt dömt ut det som flum. Men jag fattar ju egentligen att det funkar och för den det passar är det säkert jättebra. Vill man slippa andra människor, som man tänker till skillnad från en själv är flummiga typer som vill gå på skratterapi, så kan man stå framför spegeln som ett fån och le mot sig själv. Det kan också kännas konstlat och flummigt men även det har positiva effekter för kropp och själ.
Men man kan också planera att åtminstone en gång i veckan göra något som man vet att man skrattar av. Det kan vara att titta på komedier, läsa roliga böcker, gå på stand up eller träffa människor som får en att skratta. Jag ska inte tipsa om något speciellt då alla har olika humor.
Den där Björn är en fantastisk källa till glädje
Men något som jag tänker alltid hjälper är att kolla på mina filmer som brukar innehålla en dos fantastisk humor som är svår att inte älska och tillsammans med mig titta uppifrån på ett väldigt skrattretande samhälles fall och garva åt det. Har man ett lite större kompisgäng så är jag också öppen för bokningar. Jag har kört lite stand up några gånger och framför då en typ av humor som inte skulle fungera på de etablerade scenerna. Men för människor som är öppna för att skratta åt såväl samhällets brister som motståndets tillkortakommanden kan jag erbjuda en skojig stund.
Skrattet som motståndshandling
Motståndet mot vansinnet får aldrig avstanna, men vi får inte heller gå ner oss i mörka tankar. Verkligheten är vad vi gör den till. Är vi kapabla att förstå vad som händer i Sverige och världen, men ändå kapabla att skratta åt de styrande och deras handlingar så kommer vi att uthärda den långa vägen till en bättre tillvaro.
Vi ska inte skratta med politikerna, vi ska skratta åt dem. Mer är de inte värda.
Detta är en del av en artikelserie. De tidigare delarna hittar du här: