Sverigedemokraterna, Sverigehuset och Adrian Molin
I valrörelsen presenterade Sverigedemokraterna Sverigehuset, ett koncept för att öka byggandet av småhus i Sverige. Idén vilar på äldre svensk nationalistisk tradition. Läs om egnahemsrörelsen.
I valrörelsens slutskede presenterade Sverigedemokraterna något de kallade för Sverigehuset. Det var ingen reform som intresserade media eller politiska motståndare nämnvärt så uppmärksamheten blev minimal. Det var väl inte heller lika roligt att uppmärksamma som invandrares brottslighet och slarviga sossar så inte heller SD:s anhängare på sociala medier gjorde speciellt mycket för att uppmärksamma detta.
Sverigehuset
Men det vore tråkigt om det bara rann ut i sanden. I grund och botten är det bra idéer. Så här skriver Sverigedemokraterna: ”Vi föreslår därför att det införs ett nationellt typgodkänt småhus i traditionell svensk stil. Det ska vara bygglovsbefriat, passa en genomsnittlig familjestorlek och kunna byggas i hela Sverige.” Till sitt förslag har man lagt in historik kring liknande boendeprojekt i Sverige, utvecklar tankarna kring tryggt boende och har också låtit ta fram förslag på ritningar till Sverigehuset.
Sverigedemokraterna konstaterar att det byggs väldigt få småhus i Sverige idag. Framförallt byggs hyreslägenheter. I reformförslaget skriver man att undersökningar visar att postmodernistisk arkitektur kan bidra till oro, missmod och irritation medan många föredrar traditionell arkitektur, småskalighet, naturmaterial och grönska bland bebyggelsen.
Det finns naturligtvis enstaka detaljer man kan ha synpunkter på här och allt är jag inte heller insatt i. En synpunkt jag kan ha är att Sverigedemokraternas förslag innehåller ett hus i ”traditionell svensk stil”. Men det traditionellt svenska är inte särskilt traditionellt på alla håll i landet. Man har uppenbart tittat på Egnahemsrörelsen (jag återkommer till den strax) som hade liknande idéer som delvis förverkligades under tidigt 1900-tal. Hos dem var arkitekturen anpassad efter varje län. Det kan jag uppskatta mer. Sedan Gustav Vasas dagar har det arbetats hårt för att forma en nation av den grupp som kallas svenskar. Det har medfört att man också försökt utrota olikheter. Länge stod befolkningen emot på många sätt men i takt med rikstäckande veckotidningar och framförallt televisionens intåg har många lokala sedvänjor suddats ut och fallit i glömska. Arkitekturen är ett område där skillnaderna fortfarande märks genom att många gamla hus står kvar. Naturligtvis ser betonggettona ungefär likadana ut överallt, liksom köpcentrum och väldigt många centrumtorg som byggdes på 60-70-talen. Men bland det som inte revs kan man fortfarande se stora regionala skillnader i arkitektur. Det borde Sverigedemokraterna ta fasta på istället för att föreslå en likriktning i sann sosseanda.
I kapitlet ”Historik för typhus som tradition i Sverige” börjar man med att berätta om soldattorpen. Dessa infördes under Karl XI:s regering och syftet var att ständig tillgång till soldater i beredskap. Markägarna som gav bostad och jord åt soldaterna fick ekonomiska lättnader och soldaterna fick någonstans att bo.
Egnahemsrörelsen och Nationalföreningen mot emigrationen
Nästa historiska tillbakablick går till Egnahemsrörelsen och trädgårdsstaden. Jag tänkte stanna till lite vid just Egnahemsrörelsen. SD skriver att Egnahemsrörelsen var en folkrörelse med målet att ge mindre bemedlade personer möjlighet att skaffa en egenägd bostad. Rörelsen uppstod under 1800-talets slut och resulterade i hundratals egnahemsområden i hela landet. SD skriver att rörelsen uppstod som ett svar på 1800-talets stora folkökning. Det stämmer förvisso men ett resultat av folkökningen blev också fattigdom och den stora emigrationen vilket också var något som man ville förhindra. Egnahemsrörelsens valspråk löd: ”Mål – Eget hem på egen grund. Medel – Flit, sparsamhet och Gudsfruktan”.
Förutom grundtanken att det skulle bli lättare att äga sin egen bostad prisade man skötsamhet och nykterism. Folk skulle alltså inte bara ha tak över huvudet utan för landets skull skulle folket bli bättre på alla tänkbara plan.
Egnahemsrörelsen blev snart kopplad till Nationalföreningen mot emigrationen. Föreningen arbetade dels med att sprida propaganda mot emigration men arbetade också praktiskt för att få svenskar att stanna. Bland annat drev man arbetsförmedlingsverksamhet och ordnade bostäder åt människor, just genom egnahemsrörelsen. Nationalföreningen mot emigrationen grundades på initiativ av Adrian Molin 1907.
Adrian Molin och Det nya Sverige
Adrian Molin är ett namn som jag hoppas att många av mina läsare känner till. I annat fall har ni mycket att se fram emot när ni börjar studera honom. Molin (1880-1942) är ett av de främsta namnen inom Unghögern (tillsammans med Rudolf Kjellén och Vitalis Norström). Han gav mellan åren 1907 och 1928 ut en tidskrift som hette Det nya Sverige (tre årgångar finns att läsa på Projekt Runeberg). I det första numret beskriver han tidskriften så här: ”... denna tidskrifts program givet: Den skall tjäna ingen viss klass, intet visst parti – endast det stora nationella intresset, så klart den förmår gripa det och så långt krafterna räcka. … Det är i dessa den nya tiden arbetar, det är ibland dem idén om ett nytt Sverige börjar stiga allt klarare, och det är de, som skola bära upp den nationella samling, som nu är en fras, men som det gäller att göra till en allvarlig realitet.” Han förklarar vidare att Det nya Sverige kommer att avhandla utrikespolitik då ”Sveriges enda utrikespolitik är att icke ha någon inrikespolitik”.
Hans första artikel efter programförklaringen heter ”Den nationella samlingen” och tar avstamp i Sveriges förlust av först Finland och sedan Norge. Det är ganska typiskt för unghögern som hade motsatt sig unionsupplösningen och ofta återkom till hur dumt det var. Han skissar sedan den höger, den nya nationella inriktningen, som vuxit fram. Det var en rörelse som lyft protektionismen som ett försvar för svenskt jordbruk och industri. Man har också eftersträvat ett starkt svenskt försvar. Han påtalar också att unionen med Norge var mycket viktig för denna rörelse men menar att unionsupplösningen ledde till att rörelsen stärktes. Molin menar att samtidigt som brytningen med Norge lett till ökad enighet bland svenskar så har rösträttsdebatten stått i vägen. Han menar att liberaler stirrat sig blinda på att allmän rösträtt skulle vara enda vägen till ett nytt framgångsrikt rike. Molin menar att den debatten splittrat folket snarare än enat och beskyller liberalerna för att ha piskat igång missnöje. Nåväl, allt det här är stickspår, om än oförskämt intressant.
Svenska allmogehem
Det jag vill komma fram till är att Adrian Molin 1909 var redaktör för en bok som heter Svenska allmogehem (även den finns att läsa hos Projekt Runeberg). Utgivaren Gustaf Carlsson skriver i förordet: ”Under förhoppning att arbetet ´Svenska Allmogehem´ i någon mån skall fylla den uppgift jag afsett öfverlämnas det härmed till Sveriges ungdom och alla dem, som äro verksamma för egnahemsrörelsens sunda utveckling.”
Det första kapitlet är författat av Adrian Molin själv. Det har betitlats ”Sverige” och handlar kort och gott om vårt land. Molin sätter tonen redan i de inledande raderna: ”SVERIGE — det är vårt vida, härliga land, det är vårt folks historia, våra minnen, vårt arbete och våra strider i det närvarande, och mer än allt: det är vårt hopp om framtiden. Att vara svensk är att hafva del i Sverige.
Sverige är det svenska folkets hem, ett rymligt, ståtligt hem.”
Molin beskriver sedan de svenska landskapen och påtalar hur dess befolkningar har formats av dess miljö och omgivningar.
”Så ha vi alla, vi svenskar, våra rötter i Sveriges jord. Och de rötterna kunna icke slitas, utan att vi taga skada till vår själ. Slita vi dem för främmande länders lockelser, så kunna vi väl finna både hem och ägodelar, men vi vinna aldrig frid i själen. Rolösa drifvas vi tillbaka hem, men vi finna oss ej till rätta mer. Åter borta tär oss dock alltid den längtan, som är fosterlandsflyktingens vissa arfvedel.
Men Sverige är inte bara landet med all dess växlande skönhet och rikedom, det är också allt hvad våra fäder under arbete och strid in-vunnit åt oss af materiella och andliga värden. De åkrar vi plöja ha de brutit under ansträngningar, om hvilka vi icke kunna drömma; de vägar vi färdas, ha de jämnat; de ha med små och enkla medel kämpat mot en ofta karg och ogin natur en kamp, hvars frukter vi skörda, men hvilka det också åligger oss att väl förvalta, och för hvilka vi bära ansvar inför våra barn.”
Molin skriver sedan vidare om svenskens brist på stolthet och tacksamhet över sitt land. Han beklagar också bristen på samhörighet, såväl mellan människorna som till fosterlandet. Så småningom kommer han in på egnahemsfrågan. Molins vision är stor. I de nya bostäderna ska nyktra, glada och arbetsamma människor bo. Barnen är sunda och friska. Småbruken ska lägga grunden för nya barnrika familjer. Sverige ska växa befolkningsmässigt genom ökat barnafödande.
Resten av boken är inte superspännande att läsa idag, annat än bitvis. Mycket har blivit inaktuellt under åren som gått. Boken innehåller juridisk information kring hur man skaffar jord eller tomt, information kring småbruk, småträdgårdar och fruktodling samt byggande av allmogehem. En del kan man säkert ta till sig om man driver mindre jordbruk eller har trädgård medan annat har utdaterats.
Boken avslutas med förslag till byggnader för svenska allmogehem. Här har man publicerat enklare ritningar och bilder i färg på hur husen ser ut. Det är här man har tagit hänsyn till lokal tradition vad gäller arkitektur och färgval. Det är en fröjd att titta på bilderna.
Framtiden
Man kan lätt konstatera att Adrian Molin och de andra kring Egnahemsrörelsen drevs av ideologiska drömmar om ett starkt Sverige väl förankrat i tradition och framåtanda. De hade också möjligheter att omsätta sina idéer till realpolitiska insatser. Där står Sverigedemokraterna också idag, så det vore tråkigt om Sverigehuset-reformen bara skulle rinna ut i sanden. Idén är frihetlig och positiv. Det blir billigare för människor att förverkliga sina drömmar att bo i ett modernt vackert hus och staten som lägger sig i alldeles för mycket får backa undan lite i sin klåfingrighet. Jag hoppas att iden realiseras.