Sveriges tokigaste parti får nytt språkrör
Amanda Lind blir Miljöpartiets nya språkrör. Kul för partiets medlemmar och väljarkåren på Svt, men vem bryr sig i övrigt?
Miljöpartiet har fått ett nytt språkrör. Sedan Märta Stenevi avgift efter att ha drabbats av miljöångest eller var ursäkten var så har knappast många ägnat några djupare tankar åt vem som skulle ta över. Faktum är att de flesta tycks strunta helt i vem som leder Miljöpartiet eller vad de tycker eller varför de finns. Det roligaste som hänt inom partiet på senare år var att Daniel Helldén valdes till manligt språkrör och att Stenevi inte klarade av att samarbeta med honom varför först ledighet och sedan avgång blev den enda utvägen. Att ogilla en viss gubbe var svårt att använda som argument så hon skylde på att många dog i världen och därför behövde hon sjukskriva sig. Sjukskrivningen ledde sedan till hennes avgång och partiet behövde hitta ett nytt kvinnligt språkrör.
Att ett av de partier som som ingår i den förgiftade myllan av flummare som anser att egentligen inte finns några könsskillnader, och om det ändå finns så finns det kanske 90 kön eller fler, envisas med att ha två språkrör representerande de båda könen är förstås lustigt.
Amanda Lind är i alla fall det nya språkröret. Hon behöver väl egentligen ingen större presentation. Hon har tidigare varit kulturminister och är mest känd för sin kulturella appropriering till frisyr. En rörelse som annars är känd för att gå i fronten när det gäller att vika sig för, men också hitta på, nya krav kring minoriteter har varit väldigt accepterande inför det fågelbo hon har på skallen. Annars är hon ganska färglös så på så sätt är en rasistisk frisyr bra för att nå ut i mediebruset, det och en journalistkår som gillar hennes politik förstås.
Hennes man är inte heller helt okänd. Konstnären Björn Ola Lind är väldigt fascinerad av aboriginer, alltså den australienska folkgruppen och inte frukten aubergine vars namn jag brukar förväxla. Han spelar exempelvis digeridoo, ett ganska onödigt instrument för Europa om man inte har ett brinnande intresse för att framkalla lätet av något osedvanligt gnälligt och brunstigt djur. Men det intresset kan man ha.
Amanda Lind var som klippt och skuren som miljöpartistisk kulturminister. Med en man som skapar ”svår” kultur som intresserar väldigt få människor fattar hon värdet av statligt stöd åt udda kulturyttringar som de flesta skiter i.
Till skillnad från flera andra miljöpartister har hon dock gett uttryck för att konst och media ska ha så få inskränkningar som möjligt. Medan andra miljöpartister skrek högt över att Nya tider (eller om det var föregångaren Nationell idag) fick presstöd så var hon okej med det och hon deltog inte heller i BLM:s kränkta kampanjer om att avlägsna historiska svenskar från den offentliga miljön. Kanske är det makens kulturengagemang som gett henne dessa för Miljöpartiet ovanligt fria syn på konst?
Men annars skiljer hon sig inte så mycket från övriga miljöpartister. Hon beskriver klimat som en av sina viktigaste frågor tillsammans med Demokrati och mänskliga rättigheter, kultur och idrott. Det sista är hon väl lite tvungen att hävda att hon brinner för eftersom hon var både kultur- och idrottsminister i den tidigare S-MP-regeringen.
Elaka tungor skulle kanske hävda att den regeringen inte brydde sig speciellt mycket om idrott. Snarare så stängdes idrotten ner under den period då corona var farligt. Det viktigaste för barnens hälsa var att sitta hemma vid datorn och inte ge sig ut för att idrotta. De riskerade ju att ramla ner och dö av förkylning annars. Däremot var det viktigt att de var i skolan. Hemundervisning var otänkbart för då riskerade barnen att bara få med sig kunskap och missa alla de viktiga värderingar som skolan är till för att inpränta i barnen.
Dagen innan hon valdes besökte hon Gubbängstorget där hon talade med anledning av att några maskerade män tagit sig in på ett möte arrangerat av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Expo och slagit en av Sveriges mest välkända AFA-ledare. Hon menade att den ringa misshandeln var ett hot mot demokratin.
– Det var en terrorhandling och det kan aldrig accepteras. Det var ett angrepp på vårt öppna demokratiska samhälle, sa hon enligt Aftonbladet.
Enligt Aftonbladets reporter på plats var det hundratals på plats men då arrangörerna rapporterade att det var cirka 2500 på plats så bestämde sig Aftonbladet för att tidningens egen reporter inte var trovärdig och basunerade istället ut att ”tusentals” samlades. På bilder från folksamlingen ser man hur Vänsterpartiets och Miljöpartiets flaggor samsas med flaggor från våldsgruppen Antifascistisk aktion.
Så, någon förnyelse av Miljöpartiet lär man inte se med det nya språkröret. Det vi får hoppas på är att den här floskelmaskinen som inte kan skilja på terrorism och några örfilar leder partiet ut ur riksdagen.