Unga iakttagelser av politiken
Som barn med naivt politiskt intresse förvånades jag över hur partier kunde tvärvända i principiellt viktiga frågor. Idag är det annat som förbryllar mig.
När jag blev medvetandegjord om svensk politik på sent 1980-tal så styrde Socialdemokraterna. Ingvar Carlsson var statsminister och bland hans ministrar fanns Kjell-Olof Feldt, Anna-Greta Leijon, Laila Freivalds och Birgitta Dahl. Att det just är dessa jag framförallt lagt på minnet beror på att de var flitigt förekommande i satirprogrammet Helt apropå som gick när jag var 6-13 år.
Erlanders pojke
Ingvar Carlsson hade kastats in i rollen som statsminister efter att Olof Palme mördats i februari 1986. Carlsson hade gått den vanliga politiska vägen. Han engagerade sig i SSU under skoltiden i Borås och började jobba som sekreterare åt statsminister Tage Erlander efter att han hade tagit sin universitetsexamen. Där jobbade han nära Olof Palme och tillsammans kallades de Erlanders pojkar. Efter ytterligare lite studier blev han ordförande för SSU och under denna period också riksdagsman. När han blev statsminister hade han hunnit sitta i riksdagen och regeringen i drygt 20 år. Till skillnad från Erlander och Palme hade Carlsson arbetarklassbakgrund.
Det var under denna period jag lärde mig att politiker och partier kan totalvända i politiska frågor. Jag minns hur jag åkte in till Visby för att titta när Ingvar Carlsson skulle hålla sitt sommartal. Liksom Palme var han sommargotlänning och sedan SSU-tiden god vän med Gotlands kommunalråd Jan Lundgren. Palme höll som bekant sina sommartal i Almedalen vilket lagt grunden för det årliga jippo där politiker, journalister och lobbyister skålar i skattefinansierad sprit och försöker komma innanför kläderna på varandra. Ingvar Carlsson ville inte stå i Almedalen, det väckte för mycket minnen kring hans mördade vän och partikamrat. Därför höll han sitt tal utanför ringmuren vid Östergravar istället.
Jag satt i alla fall där på en av de främre bänkarna, jättemånga bänkar behövdes inte. Politikintresset var inte så allmänt att folk tog sig dit för att lyssna när en statsminister kom till stan. Jag var i tioårsåldern och satt nördigt och lyssnade. Jag minns idag inte mycket från talet. Kommer ihåg att jag fick hans autograf och att han talade varmt om Efta, dvs det europeiska samarbetet för länder utanför EG. Jag var på den tiden positiv till EG och tyckte att Carlsson var dum i huvudet som höll oss utanför den europeiska gemenskapen.
Det där är en inställning jag hållit fast vid hela livet, inte att Sverige bör vara med i det som hette EG utan att Ingvar Carlsson är dum i huvudet. Synen på EG vände snart och när det var dags för folkomröstning engagerade jag mig för folkrörelsen Nej till EG, inte som medlem man jag hjälpte dem att sprida en del av deras innehållsmässigt ganska usla material.
Nedanför fortsätter artikeln för betalande prenumeranter med ytterligare 839 ord.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Björn Björkqvist to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.