Hur ska man förhålla sig till AI?
AI slår sig fram på allt fler områden. Artiklar i tidningarna kan vara skapta i AI, musiken och filmerna vi ser likaså. Gör det något?
Det här är inte en text om hur AI fungerar eller tips på användningsområden, det är istället en allmän text om hur vi kan eller bör förhålla oss till allt nytt som följer med utvecklingen, och en ursäkt att få lägga ut några bilder jag har skapat. Ska vi göra motstånd, omfamna allt vi inte riktigt förstår, eller något där emellan?
Januari har varit en riktigt kass månad för egen del. Jag gick in i januari med feber, förkylning och yrsel och gick ur månaden på samma sätt. Visst har det varit en och annan bra dag däremellan men mycket tid har gått åt till att störa mig på att jag saknat kraft och energi nog att göra vettiga saker. Med dessutom sjuka barn har det förvisso varit vettigt att ta hand om dem, men man vill ju alltid försöka vara mer kreativ, utveckla tankar och sprida positiv energi men utan att låtsas som att allt i världen är jättebra.
Det jag har orkat med har därför framförallt blivit att sitta och leka vid datorn eller telefonen. Någon skulle kanske kalla det för att skapa men riktigt så känns det inte när man sitter och skriver olika kommandon, läser andras kommandon och snor en och annan textremsa och lägger till något eget. Det jag gjort är i alla fall att göra AI-genererade bilder varav några nu får illustrera den här texten.
Det är en fascinerande värld som dyker upp när man sitter och experimenterar. Ibland blir det precis som man föreställt sig, ibland blir det katastrof. Inte allt för sällan resulterar det i en jättefin bild tills man upptäcker att den glada kvinnan har ett finger för mycket eller att vissa AI-modeller är bättre än andra på olika kommandon. Ofta är de ganska kassa på att skapa nationsflaggor liksom bokstäver och runor. Man lär sig också att ju mer detaljer man vill peta in, desto större är risken att det bara slutar i total katastrof. Dessutom lägger många plattformar in begränsningar och utgår från en politisk korrekthet som gör att man måste gå konstiga omvägar för att nå det resultat man söker. Vissa vägrar göra bilder på en del teman och har lagt in spärrord medan andra väljer att tolka helt fel.
Det krävs alltså en del tålamod och fixande för att skapa det man vill ha, men AI:s egen kreativitet gör också att man får nya idéer och den bild man från början tänkte sig kan sluta som något helt annat.
Är det då att betrakta som konst? Nja. Jag kan omöjligt känna att jag sitter och skapar konst när jag gör mina bilder. Samtidigt är det definitivt inte mindre konst än exempelvis skräphögen i Örebro. Någon kanske invänder att man vare sig behöver speciellt mycket kunskap eller konstnärligt tänkande för att skapa bilderna. Och det är rimligt. Å andra sidan, om det skapas bilder som någon vill ha på väggen eller på en tröja så är det väl någon form av konst? Vad gör fula teckningar av Fatima Moallim till konst medan vackra eller inspirerande bilder av AI inte är det? Är det utbildning och statliga pengar?
Med det sagt skulle jag hellre ha en Anders Zorn eller Markus Andersson på väggen hemma, dels för att jag upplever att riktigt duktiga konstnärer kan förmedla någon form av känsla som AI än så länge inte klarar av men också för att bara vetskapen om hur mycket tid och tanke kring varje penseldrag och färgnyans gör att man värdesätter arbetet mycket högre.
Men AI kommer att finnas. Det kommer att skapa olika former av bekymmer. Skolor har numera problem med att elever låter AI skriva skolarbeten åt dem. Många elever avslöjas dels då de plötsligt börjar använda ett språk som de vanligtvis visat sig vara oförmögna att klara av men också genom olika sätt att överlista AI:n exempelvis genom att lägga in dolda frågor. Det här är så klart problematiskt. Vi vill inte ha läkare som fuskat sig igenom utbildningen.
Det riskerar också att dyka upp komprometterande foton skapade av AI. I en framtid med väl utvecklad AI lär det bli svårt att lita på någon fotograf och man får istället välja om man vill sätta sin tilltro till fotografen eller inte. Redan nu läser vi kortare texter i tidningarna som AI-producerats. Att ersätta PK-journalister är så klart inte svårt eller särskilt oroväckande. De agerar redan som om de vore programmerade. Men hur känner vi inför att alla plötsligt åker runt i självkörande bilar? Hur säkert kommer det vara? Säkert rent av säkrare utan att den mänskliga faktorn blandas in, men om det kommer in lite skadlig kod? Och hur bekvämt vi än tycker det vore att luta oss tillbaka i vår självkörande bil och sova på vägen till jobbet så finns det ett och annat arbetstillfälle som försvinner. Lastbilschaufförer, busschaufförer, stadsbud, taxichaufförer och så vidare riskerar rätt vad det är vara överflödiga.
Är det något vi kan förhindra? Eller vill vi förhindra det? Spelar det någon roll om musiken vi konsumerar i vår självkörande bil har skapats av en dator som programmerats för att ge oss musik som får oss att älska den eller om det är resultatet av ett globalt skivbolag som plockat fram artister med rätt utseende och åsikter och sedan låtit musiker och datorer skapa musiken som idag? Jag tror det kan kvitta. När diskoteken dök upp krävde artisternas fackförbund att artisterna skulle ersättas, det fanns till och med krav på förbud. Det blev mycket billigare för arrangörer att ha en snubbe som vände skivor än att hyra in en hel orkester. Det blev ett hårt slag mot många musiker som inte längre kunde livnära sig på sin musik. Samma sak har hänt sedan musiken flyttat från skivbackarna till Spotify. Men hur mycket musikerna än önskar att det var fulla folkparker och cd-skivor i varenda affär så måste man gilla läget. Man kan inte förbjuda utveckling bara för att det förändrar tillvaron, bättre för somliga och sämre för andra. Jag är av uppfattningen att allt man vill se bevarat ser man till att ha i fysiska exemplar. Därför köper jag en och annan nationell skiva emellanåt även om jag lyssnar tämligen sparsamt på dem och därför har jag nationella böcker i bokhyllan även om den också ligger ute på nätet. För det som ligger ute på internet kan förvisso få snabb spridning, men det kan också försvinna väldigt snabbt och större aktörer tar förr eller senare bort fosterländskt material efter påtryckningar från nationshatare. Den digitalisering som skulle ge oss ökad yttrandefrihet riskerar tvärtom att i slutändan leda till total likriktning bland vilka åsikter som får yppas. Men vi är inte där än och kanske behöver vi inte komma dit om andra vindar blåser starkt nog.
Ingen bonde skulle idag vilja förbjuda traktorn även om den sett till att gårdar som förr krävde fem-sex anställda idag kräver en heltidsarbetande man. Även om det var ett litet pittoreskt inslag i Disneyfilmen Frost så är det ingen som önskar att yrket iskarl kom tillbaka. Vi är ganska nöjda med att ha frysbox och kylskåp och slipper köpa is av iskarlen varje dag eller till högtider om vi har det sämre ställt. Just när nämnda yrken minskat eller försvunnit har det säkerligen varit förödande för somliga, men hade vi önskat att man bromsat och satt stopp för jordbruksmaskiner och kylskåp?
Jag tänker att vi inte kan stoppa utvecklingen. Vi bör vara tveksamma till ett och annat, inte ge för mycket privata uppgifter om oss själva till företagen som handlar med oss på internet, använda kontanter i så lång utsträckning det är möjligt och så vidare. Men vi kan inte stänga dörren helt. Om någon brinner för musik men saknar likasinnade musiker så är det alldeles ypperligt att den personen kan sprida goda idéer med aI-genererad musik. Samma sak med bilder eller texter (det vore skoj om jag låtit AI skriva den här texten åt mig, men jag tycker mer om mitt eget sätt att skriva på så därför lär det aldrig hända, lite egenkär på det sättet). Kan vi få ut något positivt av den nya tekniken så finns det ingen anledning att låta andra ha patent på den bara för att vi är oroliga att utvecklingen ska gå överstyr. Tvärtom så bör vi bemästra den.
Vi bör inse det som skolväsendet ännu inte har förstått. AI finns och det är bara att gilla läget. När jag gick i skolan fick vi ibland använda miniräknare till mer avancerade tal. På så sätt kunde vi visa att vi förstod principerna och med hjälpmedel kunde få fram rätt resultat. Vi fick dock inte alltid använda hjälpmedlet med motiveringen ”du kommer inte alltid gå runt med en miniräknare i fickan”. Jag undrar vilka argument lärarna kör på idag när alla går gör just det. Att vi lärde oss att arbeta med ”fusket” miniräknare också var naturligtvis bra. Nu vore det läge att inte se AI som ett fusk utan som ett hjälpmedel. Visa eleverna hur man kan dra nytta av AI för att kunna formulera sig eller hitta bra källor, att lära eleverna att ifrågasätta AI:n som kunskapskälla är också en bra grund för eleverna. För vi ser bara början. Vi behöver inte gilla det, men vi får acceptera att det är så det ser idag.
Med detta avrundar jag för denna gång. Om någon vill se fler bilder från min AI-värld så lägger jag ut en del här.