Per Engdahl - En outtröttlig visionär

Per Engdahl var en tongivande svensk nationalistisk debattör i cirka 60 år. Trots synhandikapp och motgångar kämpade han livet ut för sina idéer, ett tankegods han aldrig slutade utveckla.

Den här artikeln publicerade jag den 25 februari 2009 i samband med att Per Engdahl skulle ha fyllt 100 år. I dag när han fyller inte alls lika jämna 114 passar jag på att återpublicera texten. Jag har för avsikt att då och då göra nedslag i svensk nationalisms historia. Det kan vara det tidiga 1900-talets pionjärer, 1920-talets efterföljare, 1950-talets motvindskämpar eller 1980-talets nya rörelse. Per Engdahl tillhör gruppen som dök upp på 1920-talet men han hade aktiv inverkan på svensk opposition ända in på 1990-talet.

Min bild av Per Engdahl är i stort sett densamma nu som då. Jag betraktar honom fortfarande som en väldigt intressant person och hans livslånga kamp för att utveckla en svensk ideologi är beundransvärd. Åsiktsmässigt har jag väl aldrig varit helt överens med Engdahl och har på senare år vandrat än längre ifrån vissa av hans mer avgörande idéer, medan jag förstår honom bättre och kanske rent av närmat mig honom på andra områden. Men det förändrar egentligen inte något. Engdahl var väldigt svensk och väldigt osvensk på samma gång. Han var en kompromissernas man men tvekade aldrig kring vad han själv stod för. Han rörde sig gärna bland politiska motståndare, men många gånger ville de inte vara i hans närhet.

Hade jag skrivit artikeln idag hade jag kanske fokuserat lite mer på andra saker. Inget i texten är fel, men mer fokus borde nog ha legat på hans intresse för svensk historia och hur han alltid försökte knyta an till vårt förflutna. Detta nämns, men fokus ligger mer på annat. Jag har dock valt att endast väldigt försiktigt korrigera i texten.

Nåväl, jag önskar er en god läsning.

På Per Engdahls 100-årsdag

Allt för många yngre svenskar känner idag till Per Engdahl. Det är tråkigt och det vore i det närmaste ett hån mot 1900-talet om en av det århundradets absolut största svenskar skulle glömmas bort. Somliga nationalister känner endast till några av hans dikter då de tonsatts av Odin Änglar och Åke Bylund och hans Mörbyligan. Men även om de lyssnar uppskattande på Odins Änglars Karl XII och Trollskog av Mörbyligan så går de miste om så mycket kunskap, begåvning, diktarglädje och tänkande när de inte med dessa sånger som avstamp fortsatt in i den stora värld av Per Engdahls produktion.

Per Engdahl föddes i Jönköping den 25 februari 1909. Han skulle alltså ha blivit 100 år idag. Han föddes i ett borgerligt kristet hem. Familjen var välbärgad och hade två hembiträden. Per hade således kunnat låta sig dras med av det personliga välståndet och levt ett gott liv med tjänstefolk och utan hänsyn till andra. Men ödet ville annorlunda med honom. Via skolan kom han i kontakt med andra socialskikt. Genom en skolkamrat vars far var fackligt engagerad fick han insyn i arbetarrörelsens strävanden.

1927 tog Engdahl studentexamen och flyttade till Uppsala för att läsa vid universitetet. Det var en tid när mycket hade hänt i Europa. 1917 hade kommunisterna gripit makten i Ryssland. 1919 hade Benito Mussolini bildat sitt första kampförband som bestod av ett 80-tal medlemmar. Den 30 oktober 1922 utsågs Mussolini till regeringsbildare och premiärminister i Italien. 1923 gjorde Adolf Hitler ett misslyckat försök att gripa makten men fängslades. Några år senare skulle han lyckas att ta nationalsocialisterna till makten.

Per Engdahl beundrade Benito Mussolini. Bland annat skrev han den här boken som publicerades 1940.

Det rörde sig i Europa och Engdahl studerade med stort intresse omvärlden. Av de utländska strömningarna var fascismen det som intresserade honom mest. Engdahl har ofta i sina skrifter återkommit till Mussolini. 1940 publicerade han en bok med namnet Mussolini och i diktsamlingen X…Y…X… uttrycker han sin fascination för Il Duce:

Visst var han min hjälte,
min tonårshjälte,
han som lärde sig drömma
i den enkla stugan
bland fattig grannar
och kärva gärden,
han,
smedsonen.

Nysvenskheten formas

Det som framförallt gav avtryck på Engdahl var fascismens korporatism. Dessa idéer kom att utvecklas vidare av Engdahl i mängder av böcker, skrifter och tidningsartiklar.

Intresset för den italienska fascismen förde en ung Per Engdahl till Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO). Han gick med i januari 1928. Organisationen hade bildats 1926 och gav ut tidningen Spöknippet. I tidningen skrev de flesta skribenterna under pseudonym. Per Engdahls första artikel i tidningen hette ”Den kungliga demokratin”. Bland organisationens ledare fanns Konrad Hallgren, Sven Hedengren och Sven Olov Lindholm. Ledarna hade dock redan från början flera ideologiska likheter med nationalsocialismen och efter att ha besökt bland annat Nürnbergdagarna 1929 blev det mer och mer uppenbart för ledningen att det var nationalsocialism de skulle förespråka och inte fascism. Kanske var det också en språkfråga. De flesta svenskar kunde tyska men få förstod italienska. Efter en tid stod det klart för Engdahl att SFKO inte var den organisation som förde fram de idéer som Engdahl intresserade sig för. SFKO hade redan från början inspirerats av tidningen Vidi, Mauritz Rydgren och Elof Eriksson som utgör klassisk svensk antisemitisk tradition. Den ofta sakliga kritiken mot judar, men ibland överdrivna och vulgära antisemitismen, imponerade inte på Engdahl.

1930 bildade Engdahl och några i hans omgivning en studentgrupp i Uppsala som kallade sig nysvenskar. Tanken bakom namnet var att man ville betona det svenska och dess historia men även påpeka att en kultur ständigt måste förnyas om den ska kunna överleva. Snart bildade man föreningen Det nya Sverige (namnet hade just blivit ledigt då unghögerns tidning med samma namn hade lagt ner 1928, mer information om tidningen finns här) och den 6 juni 1932 kom det första numret av tidningen Vägen Framåt. Med några uppehåll skulle tidningen fortsätta att komma ut fram till 1992. Tidningen var alltid full av intressanta analyser av Per Engdahl men också mängder av begåvade medarbetare som Engdahl under årens lopp knöt till sig.

(För betalande prenumeranter fortsätter texten med ytterligare 2794 ord. Genom att bli betalande prenumerant säkrar du fortsatt verksamhet från Björn Björkqvist)